Allt kan lösas med biologi
”Forskarna har än så länge endast undersökt möss, men de menar att dessa har tillräckligt stora likheter med tonåringar för att kunna dra slutsatsen att det aktuella hormonet är boven i dramat.”
Helt underbart formulerat, men leendet försvinner ganska snabbt och byts ut av en klump i magen. Inte bara för att formuleringen ovan visar på en härlig syn på ungdomar, men för att man i artikeln pratar om att det är möjligt att blockera påverkan av det hormon som antas ligga bakom tonåringars humörsvängningar.
Tonårstiden kan vara väldigt (väldigt) tuff, men jag hoppas verkligen att ingen någonsin kommer att försöka göra framtidens unga ”lyckligare” genom att mixtra i deras hjärnor så! Sitter man på ett labb, och tycker att möss och tonåringar ändå är ganska lika, så kanske man inte förstår det, men steget in i vuxenlivet är svårt på grund av så mycket annat än hormoner. Man blir väldigt våldsamt väckt ur den dröm som barndomen är för de flesta, och tvingas se världens kalla, hårda baksida.
För att dämpa den ångesten måste ni nog gå in och rota mycket djupare i hjärnan!
Läs mer:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=628035
Erik, jag förstår din tveksamhet, men tänk på att formuleringarna är journalistens, inte forskarnas. Det är inte bara möss och tonåringar, utan möss och människor som ibland, ibland inte är tillräckligt lika för att man ska kunna jämföra vår biologi. Vi är trots allt släkt, fast på längre håll än med aporna.
Angående blockering: som forskare har man i uppgift att ta reda på vad som KAN göras, inte vad som BÖR göras. Den uppgiften är det andra som har. Du behöver inte känna någon klump i magen för den sakens skull.